DoU: Effektivt banunderhåll

Effektivisering av banarbeten inom järnvägsinfrastruktur är en utmaning. Trots påvisade fördelar har få innovationer implementerats. Läs mer om potentialen och behovet av utveckling av underhållskontrakt.


Varför är det så svårt att få in nya innovationer inom drift och underhåll av järnvägsinfrastruktur?

I augusti 2023 fick Trafikverket ett regeringsuppdrag att bli bättre på att effektivisera banarbeten för att minimera störningarna för gods- och passagerartrafiken. Infrastrukturminister Andreas Carlson säger, att pengar ska avsättas på ett smartare sätt och omnämner bl.a. att man kan göra tillståndskontroll av banan med hjälp av smart teknik monterad på tåg i reguljär trafik.

Omicold deltog som processledare och järnvägsexpert i ett av Trafikverks sponsrat projekt ”ePilot” som pågick mellan åren 2013 och 2020, med LTU som projektledare.

Målet med projektet var att införliva relevanta forsknings- och utvecklingsresultat i järnvägsunderhållet och därigenom bidra till ökad driftsäkerhet och hållbarhet, ökad punktlighet och förbättrad kostnadseffektivitet. I projektet deltog 50 intressenter från hela svenska järnvägsindustrin.

Totalt inkom 105 idéer för förbättringar och 38 av dessa demonstrerades i delprojekt, varav 16 testades i operativ miljö. Tekniklösningarna har haft en hög teknisk mognadsgrad och i några fall resulterat i affärsavtal mellan innovationsföretag och trafikföretag. Lösningar som prövats är bl.a. effektivare spår- och fordondunderhåll genom digitalisering och sensorteknik, bättre beslutsstödsystem, flexibla affärsmodeller och kostnadsnyttoanalyser. Demoprojekt har genomförts där tillståndskontroll av banan skett från tågfordon i reguljärtrafik. Fördelarna som påvisades är:

  • skador och fel upptäcks tidigt och åtgärder kan vidtas för att förhindra olyckor
  • ökad kostnadseffektivitet genom effektivare och mer frekvent tillståndkontroll, som ger en tidigare varning om felutveckling och möjliggör bättre planerings-förutsättningar för att göra underhåll efter besiktning
  • mer förebyggande underhåll kan utföras vilket minskar andelen fel
  • färre tågförseningar genom ökad tillgänglighet och robusthet
  • ökad kapacitet för trafik genom att tid i spår för underhållsbesiktning samt felavhjälpning kan minskas
  • bättre resursutnyttjande för underhållsentreprenörerna, bl.a. kan besiktningspersonal bättre nyttjas i det förebyggande underhållet
  • genom att kontrollera banan från reguljär trafik, dvs. faktiska driftförhållanden så identifieras kritiska felställen snabbare
  • man får en snabbare kontroll av att de genomförda åtgärderna har fått effekt och man kan snabbare höja hastigheten efter stabilitetspåverkande arbeten.

Kostnadsnyttoanalyserna visar stora besparingspotentialer, t.ex. kan man spara 20 miljoner kronor per år genom att kontrollera spårväxlars snö- och is-smältningsanordning med IR teknik.

Trots påvisade fördelar har väldig få av de demonstrerade innovationerna kommit till användning. En återkommande förklaring är det inte finns öppningar eller utrymme i de pågående underhållsentreprenaderna att införa förbättringsförslagen. Flera av underhållsentreprenaderna är upphandlade till lägsta pris med målbild att bevara rådande läge vilket ger få öppningar till att införa smarta lösningar. Ett annat motiv är att man som myndighet är bunden av lagen om offentlig upphandling. Lagen ger dock öppningar såsom möjlighet till innovationsupphandling. Problemet är att dessa tar lång tid att genomföra. Den nu pågående innovationsupphandlingen; att genomföra tillståndkontroll av bana och kontaktledning med hjälp av sensorteknik och digitalisering, öppnades 2021-04-21, dvs drygt ett år efter ePilot avslutas, och räknas vara i skarp drift först i slutet av 2024.

Det finns således en stor potential i att utveckla underhållskontrakten och detta bör ske i nära samarbete med järnvägsindustrins parter.

Similar posts